EFTER SPEKULATIONER

Som alltid (typiskt mig) måste jag ju i efterhand spekulera i vad som kunde gått bättre/sämre efter en tävling och i den funderingen finns det ju många "OM" om jag bara eller om jag bara hade gjort så", osv.. Nu hjälper ju inte det mig ett endaste dugg såhär i efterhand mer än att jag bara får acceptera resultaten och även vår insatts för just den gången. Men efter varje tävling tar man med sig både bra och mindre bra erfarenheter och efter lördagens tävling har jag kommit fram till att jag helt klart lagt alldeles för lite tid på uthållighet och förtydligan i vår träning. Det som jag märker och ser hos Ingo är att oavsett hur trött han än må va så försöker han och han ger inte upp. "ok, ibland väljer han så klart den enkla vägen:)" Sen att det inte alltid blir rätt men han har fortfarande en förväntan och en bra attityd, vilket jag älskar hos denna hund.

Kortfattad summering av momenten i lördag.
I linförigheten höll han fin kontakt nästintill hela momentet, på slutet tappade han lite fokus och både hamna snett och blev för långt fram, (här är det till 95% mina negativa nerver som talar) Men "kom tillbaka" fort och hade fin kontakt den sista biten.
Läggandet är det inte så mkt att säg om, bra fokus, förväntan och bra lägg, som slutade på en 9a.
Inkallningen går bättre och bättre, men vi jobbar nu med en "förväntan" när jag lämnat honom, då han likaväl kan titta åt alla möjliga håll, så här vet vi vad vi har att göra, men den slutade på en 9,5
Ställandet är väl momentet jag känner att vi kan proppsa på hur länge som helst, och visst är det några onödiga steg men helt klart godkänt från min sida, en 8a slutade den på.
Och jaa, så kom vi då till denne apportering. Jisses som vi kämpat med detta föremål i månader, dessvärre lyckades vi inte det minsta i helgen och här måste vi jobba med många olika apporter och på många olika ställen, efter 3 dk och mkt tveksamheter från Ingo så tog han den tillslut men spottade ut den precis lika fort, 0 var ett faktum..  haha ja, så går det när man lägger ner massa tid på ngt man trodde man lärt sig:D
Hoppet och momentet som faktiskt vart Ingos roligaste nyinlärda, dock inte i lördags, han är ju njuffe och väljer då självklart den enkla vägen och springer runt hindret och gör en snygg ingång istället:))
Nädå, här var det väl jag och mina "super nerver" igen som inte riktigt kan sammarbeta och tänka klart, hade jag vart betydligt tydligare mot Ingo och hjälpt honom så tror jag nog också han hade tagit hindret, men istället sätter jag honom på ett ganska långt avstånd från hindret och de få gånger vi tränat "hoppet" så har jag satt honom typ, mitt framför hindret, så här måste vi ju verkligen träna hindret från alla möjliga avstånd, håll och vinklar så ska det förhoppningsvis gå bättre nästa gång:)

Sen att ha mig som förare på en tävling, är väl varken det mest ultimata eller lättast alla gånger då mina fruktansvärda negativa hyper nerver inte riktigt klarar av sånt här, så ni må tro jag ifrågasätter mig själv många gånger, om varför jag ens utsätter mig för dessa situationer: Ja, svaret är ju ganska enkelt. Jag äskar utmaningar! Samtidigt som jag minutrarna innan start känner ren pest och pina..
En lustigt kombination det där och säkert något jag kommer få leva med hela livet..


Ja, mycket lär man sig som sagt från varje tävling och även fast jag innerst inne blir lite less på mig själv när det inte fungerar så har jag ju fått lära mig en viktigt detalj som denna underbara hund visat mig och det är hans underbara vilja & attityd!

När man får en 10a på helhetsintryck och kommentar "En mycket trevlig attityd" Då är man en lycklig matte till en super Ingo:)

ÅRETS LYDNADS DEBUT-RESULTAT OCH SUMMERING

Årets första lydnads tävling är nu avklarad på Elfsborgs brukshundsklubb.
Vi drog lott nr 7, vilket kändes rätt bra.
Platsen skulle vi lägga det sista så vi körde på direkt med momenten och Ingo kändes lite halvt som halvt ofokuserad men vi körde på och linförigheten var både bra och mindre bra, hyfsat bra kontakt hela momentet men också lite missar där Ingo tappade fokus och position, men överlag godkänt från min sida.
Läggande är jag faktiskt riktigt nöjd med, han var fokuserad och gjorde ett bra lägg (något sen kanske) Men här är jag jätte nöjd.
Inkallningen funkade också fint trots att vi här behöver lägga mer fokus på själva förväntan, men bra fart och attityd.
Ställandet var också helt ok, sen går han några onödiga steg men jag är nöjd.
Sen kommer vi till denna apport, som vi har nötat och nötat apport här hemma och det sitter hysat fint faktiskt, synd jag inte kan säga detsamma över idag bara, han tveka helt och fullt, tog den tillslut men spottade ut den lika fort. Här kommer vi få jobba mycket mycket mer och då framförallt med många olika apporter.
Sen kommer vi till hoppet, där Ingo tog den enkla vägen och sprang runt hindret och gjorde en fin ingång istället, Tyvärr! Men här får jag skylla mig själv då jag satte honom alldeles för långt ifrån hindret (vi tränar alltid nära hindret) vilket jag också fick sota för idag, jaja, man funkar inte alltid tillräckligt på tävling:)

Sen kommer vi ju till den berömda platsen, som för mig vart lite annorlunda.
Som många vet är platsliggning ett ganska tryckt moment hos Ingo och jag har aldrig vart speciellt nervös inför detta då det är hans "grej" . Tyvärr blev det inte så idag..
Tre hundar på platsen, vi lägger ner och går ifrån, efter en liten stund är det hunden i mitten som reser sig, men våra andra hundar ligger fortfarande ganska tryggt, efter en kanske ca 1,5 minut säger de att vi ska bryta och gå och ta våra hundar, vi gör om och Ingo blir flyttad från sin plats till en annan. Vi lägger ner hundarna igen och går ifrån, Ingo ligger kvar, iaf en stund, tills jag märker hur han börjar nosa och nosa och nosa och tillslut står han upp och nosar.. 0:an var ett faktum..(Tack för den liksom)
De ber oss återgå och jag tar Ingo sätter honom och sen kör vi tandvisning vilket inte är några konstigheter. När jag sedan lämnar platsen där Ingo låg märker vi alla på plan att det låg en STOR bajs hög precis vid han plats, vilket förstås inte va speciellt konstigt för varför han reste sig. Jag vet och jag förstår att platsen kan brytas och få läggas om däremot trodde jag ju inte att man skulle behöva lägga sin hund vid en stor bajs hög:p
Aja, det är väl bara att börja träna platsliggning vid bajs högar härdanefter:) Haha.

Här kommer våra poäng vi fick, det är inte många men de vi fick va iaf fina sådana:)

Plats: 0 reser dig

Tandvisning: 10

Linförighet: 6,5 vp luft sitter ej lf dk Fin kontakt

Läggande: 9 ngt långsamt lägg

Inkallning: 9,5 snett avslut

Ställande: 8 df några steg

Apportering: 0 3 dk släpper tveksamt tagande

Hopp: 0 utför ej moment

Helhetsintryck: 10 mycket trevlig attityd

Så nu är det bara att fortsätta träna, träna och åter träna och mycket fokus kommer att läggas på uthållighet och förväntan.
Oavsett poäng är jag super nöjd över min prins och hans attityd. Jag bara älskar honom<3

DET KAN BLI SPÄNNANDE

Så var den efterlängtade fredagen äntligen här.
Veckorna går otroligt fort och snart är vi redan inne i april, men våren lyser fortfarande med sin frånvaro, och man kan ju undra om man ska se det positivt eller negativt!?! Just nu känns det iaf bara negativt.

Helgen kommer gå med en rasande fart, då det både är tävling, gästbesök och barnlek i planeringen.

Som jag nämt inann, blev det ingen direkt intensiv träning denna veckan då jag faktiskt inte tror på den metoden, men en inkallning, ställande och några korta, korta sträckor frittfölj gick vi ut och körde.
Inkallningen kan helt klart bli mkt bättre, här behöver vi träna ingångar och en förväntan.
Ställandet blir bättre och bättre sen kan man ju alltid definiera vad "bättre" är, men visst kan det bli ännu bättre än vad det är idag..
Fria följet var idag katastrof, och läs då att vi gick en kort, kort sträcka- Ingo var verkligen överladdad och så fort jag nämde ordet "fot" så var han minst 0,5 m framför mig, så jag la ner det ganska fort, så nu är det bara att hålla tummarna för att han inte är riktigt lika "övertänd" som idag:)

Men han är iaf vääldigt bra på att se söt ut, det kan han inte bli bättre på iaf:D

DET ÄR INTE ALLTID ENKELT-MEN VAD SKULLE JAG GJORT UTAN DOM?

Jag försöker sakta men säkert smida en plan för min dam här hemma vad gäller träning och aktivering.. Jag har kikat på många av våra "gamla" film snuttar vid träning och kommit fram till att något måste ha hänt på vägen men vad, hur och varför har jag inte den blekaste aning om. Det är inte alls den samma, glada, positiva och fokuserade Ambra idag som för ca 1 årsen..Vilket har gjort att Ambra har fått vila från träning större delen av det sista året. Har varken känts speciellt kul eller peppande.. Hon är ju världens gladaste och goaste hund varje dag för det, men när vi kommer till träning så orkar hon inte några längre stunder, tappar lätt fokus och känns mer eller ,mindre helt förvirrad vissa gånger,
Men plötsligt händer det!  Världens bästa Ambra gjorde min dag:)
Ingen film från dagen, men delar med mig av en äldre där Ambra bevisar sig vara så söt som bara hon kan va :))

JA; DET ÅTERSTÅR ATT SE

Vissa saker har jag lärt mig man inte ska tala om, som t,ex när man ska tävla, men vem fanken kan hålla sig? Inte jag iaf, så till helgen får ni hålla tummarna för att jag och Ingo gör ifrån oss på plan och oavsett poäng så vill jag det ska kännas lika bra som sist, dom tävlingarna lever man länge på:)

Om vi vart flitiga nu de sista? Svaret är ju nej, men också en av många saker jag fått lära mig är att inte träna intensivt bara några dagar innan start då det inte brukar ge något vidare resultat,  däremot kommer jag att köra igenom honom en gång och fortsätta nöta apportering- (för omväxlingsskull)

VI FIRAR WILLIAM 6 ÅR

Tiden går fort och nu har vår minsta pojk fyllt hela 6 år.
Att denna lille grabb, om bara 5 månader ska börja "skolan" eller ja, förskoleklass är ju helt galet:)
Ni kan tro att han är förväntansfullt men samtidigt tror jag han tycker det är lite konstigt att han faktiskt inte ska gå på dagis något mera, och han som alltid har älskat dagis. Ja, det blir ett spännande år det här:)

Igår den 16/3 firade vi iaf hans stora dag med smörgåstårta, hallon parfaith, angry birds tårta, trevligt sällskap och massa presenter.
En nöjd grabb somnade tidigt på soffan och idag är det dags för nästa kalas:)

ATT VARA SÖT RÄCKER INTE ALLTID!

Jag lyckas för tillfället inget bra alls med mitt bloggande. Undrar om det kan ha och göra med att man har för många bollar i luften och tid som knappast räcker till, till att äta och sova ens!?
Ja, vilket fall som så fortsätter vår träning här hemma lite smått och nöter lite apportering (för omväxlingsskull:) och Julia har nu också fått upp intresset för lite hund träning så jag har lyckats filma henne vid två tillfällen där hon kämpar på för fullt med Ingo.

Att njuffen är världens goaste, snällaste och barnvänligaste hund, det vet vi ju, men det "negativa" bitarna talar man inte så ofta om, (kan ju iof vad för att det är så få) men en grej vi iaf uppmärksammat extremt, är att njuffen gör precis som den själv vill och passar det den inte så går den.
Ett ganska tydligtt exempel på filmen här nedan-Sen kan man ju inte annat än att skratta åt det, men här får man banne mig ingenting gratis:))