MYCKET TANKAR

Jag brukar verkligen inte vad "den som är den" Men nu har ju till och med jag börjat fundera starkt på vad som är rätt o fel om mna nu kan kalla det så.
Julia rider ju då på ridskola 1 dag i veckan.Och hon är verkligen jätte duktig! MEN,hon är bara 8 år (inte ens det ännu) Och jag har tänkt fram och tillbaka på detta länge nog nu tycker jag, men känner mig fortfarande helt vilsen...
Antingen är det för att jag inte är mkt för ridskolor överlag och inte heller alltid deras tänkade heller.
När man står där uppe och ser sitt barn nedanför på en egen stor häst rider runt tillsammans med 7-10 st andra hästar och barn i samma ålder och kunskap,så börjar man ju funderva vissa gånger skarpt.Många gånger är det full rulle där nere och väldigt rörigt och de små söta ungarna som verkligen gör sitt bästa och allt, Men har inte den blekaste aning om vad de ska ta sig till om det skulle bryta ut "kaos" bland hästarna el dyl.Har nu hänt ca 3-4 ggr på bara Julias lektion att det brutit ut små incidenter och någon har ramlat av. (Självklart vet man att sånt händer och att det alltid kommer göra det) Men när det nu hänt allvarligare olyckor tillsammans med deras lektion (med blandannat ambulans mm) Så kommer det upp extremt mycket tankar i ens egna huvud.
Barnen som rider i hennes grupp är verkligen inte så stora utan vi pratar ca 6-9 år och jag frågar mig ju många ggr nu om ett barn i den åldern egentligen bör sitta på en häst bland så många andra hästar och den lilla erfarenheten dom har??? (låter säkert lite hårt) Men,de tänker inte i alls de banorna vi själva gör och har inte den reaktionsförmågan heller. Och vad det gäller säkerhet.
(Jag har från dag 1 Julia började rida (då hon var 2 år:p) försökt att "förklara/tala om " vad man bör tänka på om det och det händer,och självklart förstod hon inte det då,men jag släppte då aldrig henne själv heller och på den tiden när man hade egen häst så visste man var man satte upp henne på och inte var det bland en hel flock med hästar..
Jag frågade Julia igår efter ridningen om hon hade någon aning om vad hon skulle tänka på/göra om hästen drar iväg el liknande.Då fick jag som svar ( "Man ska sitta ner i sadeln,ta en tygel och leda/ta den mot sidan på hästen eller vända upp mot en vägg,så den kanske stannar" ) Söta unge:) Då blev jag faktiskt ganska glad:)
Men,inte är det alltid det fungerar eller hjälper heller för den delen men min egna erfarenhet säger mig att säkerheten går före allt annat.Och är verkligen A & O.
 Men är man verkligen mogen nog att rida helt själv i en stor grupp med hästar när man är så liten?
Dessvärre börjar man nog inte tänka sig för innan något redan har hänt.
Nu undrar jag också lite på vad jag säger egentligen,jag har ju själv haft 3 hästar från att jag var 12 år och tills för 2 årsedan när den sista såldes och mina barn har alltid fått rida/åka på från att de var riktigt små.Och jag ska absolut inte ta bort Julia från ridningen för det är verkligen det bästa hon vet och hon älskar hästar överallt annat.Men min fråga är om jag vill ha kvar henne på en ridskola. Det känns inte alls som att det är "min typ" överhuvudtaget,man är jävligt maktlös när man står på andra sidan och inte har kontroll..Och det tycker jag är jobbigt!:p

Ja,man får sig verkligen en tankeställare ibland och jag är verkligen inte den som är den och det står jag fast vid. Men med så små ungar och så många hästar och den lilla erfarenheten är för mig = Livsfara!