EFTER SPEKULATIONER

Som alltid (typiskt mig) måste jag ju i efterhand spekulera i vad som kunde gått bättre/sämre efter en tävling och i den funderingen finns det ju många "OM" om jag bara eller om jag bara hade gjort så", osv.. Nu hjälper ju inte det mig ett endaste dugg såhär i efterhand mer än att jag bara får acceptera resultaten och även vår insatts för just den gången. Men efter varje tävling tar man med sig både bra och mindre bra erfarenheter och efter lördagens tävling har jag kommit fram till att jag helt klart lagt alldeles för lite tid på uthållighet och förtydligan i vår träning. Det som jag märker och ser hos Ingo är att oavsett hur trött han än må va så försöker han och han ger inte upp. "ok, ibland väljer han så klart den enkla vägen:)" Sen att det inte alltid blir rätt men han har fortfarande en förväntan och en bra attityd, vilket jag älskar hos denna hund.

Kortfattad summering av momenten i lördag.
I linförigheten höll han fin kontakt nästintill hela momentet, på slutet tappade han lite fokus och både hamna snett och blev för långt fram, (här är det till 95% mina negativa nerver som talar) Men "kom tillbaka" fort och hade fin kontakt den sista biten.
Läggandet är det inte så mkt att säg om, bra fokus, förväntan och bra lägg, som slutade på en 9a.
Inkallningen går bättre och bättre, men vi jobbar nu med en "förväntan" när jag lämnat honom, då han likaväl kan titta åt alla möjliga håll, så här vet vi vad vi har att göra, men den slutade på en 9,5
Ställandet är väl momentet jag känner att vi kan proppsa på hur länge som helst, och visst är det några onödiga steg men helt klart godkänt från min sida, en 8a slutade den på.
Och jaa, så kom vi då till denne apportering. Jisses som vi kämpat med detta föremål i månader, dessvärre lyckades vi inte det minsta i helgen och här måste vi jobba med många olika apporter och på många olika ställen, efter 3 dk och mkt tveksamheter från Ingo så tog han den tillslut men spottade ut den precis lika fort, 0 var ett faktum..  haha ja, så går det när man lägger ner massa tid på ngt man trodde man lärt sig:D
Hoppet och momentet som faktiskt vart Ingos roligaste nyinlärda, dock inte i lördags, han är ju njuffe och väljer då självklart den enkla vägen och springer runt hindret och gör en snygg ingång istället:))
Nädå, här var det väl jag och mina "super nerver" igen som inte riktigt kan sammarbeta och tänka klart, hade jag vart betydligt tydligare mot Ingo och hjälpt honom så tror jag nog också han hade tagit hindret, men istället sätter jag honom på ett ganska långt avstånd från hindret och de få gånger vi tränat "hoppet" så har jag satt honom typ, mitt framför hindret, så här måste vi ju verkligen träna hindret från alla möjliga avstånd, håll och vinklar så ska det förhoppningsvis gå bättre nästa gång:)

Sen att ha mig som förare på en tävling, är väl varken det mest ultimata eller lättast alla gånger då mina fruktansvärda negativa hyper nerver inte riktigt klarar av sånt här, så ni må tro jag ifrågasätter mig själv många gånger, om varför jag ens utsätter mig för dessa situationer: Ja, svaret är ju ganska enkelt. Jag äskar utmaningar! Samtidigt som jag minutrarna innan start känner ren pest och pina..
En lustigt kombination det där och säkert något jag kommer få leva med hela livet..


Ja, mycket lär man sig som sagt från varje tävling och även fast jag innerst inne blir lite less på mig själv när det inte fungerar så har jag ju fått lära mig en viktigt detalj som denna underbara hund visat mig och det är hans underbara vilja & attityd!

När man får en 10a på helhetsintryck och kommentar "En mycket trevlig attityd" Då är man en lycklig matte till en super Ingo:)