Precis hemkommen från ridningen med Julia nu. Och idag kändes det nog lite speciellt för henne
(precis som förra gången,denna info kom)
Julia fick höra att hon är redo att flytta upp ytterligare en grupp och ni må tro hon sken som en sol när hon förstod:)
Saknaden av häst är ju inte direkt enklare och eftersom Julia har det intresset hon har för hästar så ångrar man sig ju sjukt mycket att man sålde våran ögonsten Combat.
Det går inte många dagar emellan tills man får höra namnet Combat och att hon saknar honom. (kan ju utan att ljuga säg detsamma)
Ibland gör man sina val och just då var det mitt bästa val att hitta ett nytt hem till honom,men sen så går ju tiden och man ångrar saker och ting riktigt mycket. Combat kommer vi inte äga något mer ( Dom som äger honom idag skulle nog aldrig släppa iväg honom:)
Men vi har mycket minnen utav den lille busen. Och man kan säg som så att Combat har lärt många barn "att rida" om inte annat min syster och Julia...
El njae,Julia var ju dock inte så gammal när vi hade honom,men att "tävla" för första gången när man är 2,5 år. Det är inte alla som gjort :D
Så även fast det kanske aldrig blir någon mer häst,så har vi iaf en jäkla massa härliga minnen ifrån den tiden:)
Liten har iaf blvit större:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar