Jag hade väl nästan tappat hoppet om att vi inte skulle få se någon snö här alls faktiskt (och inte verkade jag bry mig så mkt det sista heller)
Men,den har ju nästan bara positivt med sig.
Det är otroligt fint med det vita underlaget.
Barnen är glada.
Hundarna är glada.
Jag är glad (genast så mkt renare och finare inne:)
Hundarna kan skjutsa barnen i pulka/släde,
OCH det är mycket ljusare (och jag vågar ta kortare kvällspromenixar själv:)
Så idag fanns det inte något alternativ utan jag skulle bara ta mig ut på en längre skogs promenad (trots att jag faktiskt inte känner mig det minsta pigg)
Och det var otroligt härligt men samtidigt väldigt jobbigt,att gå i drygt 12-15 cm oplogad väg när man är sjuk är väl kanske inte det bästa. Men,det som inte dödar det härdar.Och hem kom vi:)
Däremot kände jag mig inte lika säker när det gällde Ingo.Det märktes tydligt på honom att han visa lite påverkan av hosta/fnysningar mm.vilket inte kändes jätte bra. Han la sig ner tre,fyra ggr men pga snö mellan tassarna,men samtidigt kändes det som att han ville/behövde ha den där lilla pausen också..?!?
Börjar faktiskt känna mig lite smått oroad.
Var ju tvungen att ta fram mina böcker om hundens hälsa kan väl dock inte påstå att jag blev klockare för det,men kikar man på hans symptom och inverkan så känns det som att det är luftrören som spökar!?
Jag hoppas helt kalrt att jag kommer bli lite klockare efter imon/
Nu är det dags för gott käk och sen lite fika med hela familjen innan Jonthe killen åker till mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar