DET VAR VÄL PÅ TIDEN

Lite tid och mycket göra, ungefär så ser dagarna ut här hemma. Puhh, men man ska ju blicka framåt och snart är det ju semester:)
Vi har ju haft  underbara veckor med sol och värme nu och bara av det får man ju en liten extra kick och energi, vilket kan behövas emellanåt:)
Dock är väl inte hundarna lika överförtjusta i värmen som jag själv, på dom är de ju dessvärre tvärtom dåligt med ork,energi och fokusering. Så någon "seriös" hund träning har det inte blivit av här de sista, men skogs promenader och kvälls promenade är så klart mkt uppskattat och inte tala om när de små lufsarna tar tillfället i akt och flyger ner i vartenda dyhål på våra rundor:p (dock inte lika uppskattat av matte)

Ingo ska få fortsätta sin karriär på lydnads plan och nästa tävling går av stapeln redan nästa vecka, och som sagt har vi inte lagt mkt fokus på finjusteringarna, men lite ingångar och apport träning har vi iaf fått till och resultatet är möjligt något bättre men långt ifrån bra, men vi jobbar vidare och ska ju så klart även få till det:)

Ambra kommer att få vila från tävling ett tag (även en del träning) då hennes öra är allt annat än bra:(
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med detta j,,,la öra snart.
Sista antibiotika kuren åt hon i 20 dagar plus droppar i 14 dagar, och allt helt utan bättre resultat, jag vet att vi en utredning vore på sin plats, men hur ska man kunna påbörja en utredning när hon aldrig blir kvitt skiten??
Jag känner att jag bara hade velat höra, "gör si, gör så, så blir hon bra" tyvärr är ju det inte alltid så enkelt, men jag lider så med tjejen, hela huvudet är snett dag ut och dag in, örat är rött och irriterat och helt brunt/svart klet, och torkar jag ur örat för ofta så får hon istället massa sår längre ner i hörsel gången vilket i sin tur gör allt värre. Skriker och gnäller när hon springer i vissa lägen och att ta i henne är ju inte att tänka på innan hon skriker som om man hade ihjäl henne. Usch det är verkligen fruktansvärt.
Så eftersom hon är så påverkad av örat tänker jag inte köra på för mkt med träning då det möjligt kan påverka träningen negativt och det är verkligen det sista jag vill. Men må hon bli bra snart så man får tillbaka sin gamla Ambra igen..
Förövrigt är hon ju som vanligt pigg och glad och lika kärleksfull som aldrig förr:)

Bloggandet har ju blivit avsatt bra länge nu, men hoppas på lite bättre uppdateringar nu:)
Foton är ju inte att tänka på nu när man är utan kamera så håll tummarna för att det kanske snart kommer ett litet paket hit med ett nytt objektiv:)